Senare hälften av 1100-talet blev en stor kyrkobyggnadsperiod i Skåne. Sedan Lunds domkyrka invigts 1145, blev de många stenhuggare och murare, som haft sin verksamhet där, arbetslösa och lämnade Lund. Dessa hantverkare anlitades nu runt om på skånska landsbygden för uppförande av stenkyrkor, som ersatte de första oansenliga kyrkorna av trä, de s k stavkyrkorna från 900- och 1000-talen.

Till de skånska landsbygdskyrkor, som uppfördes under den livliga byggnadsaktiviteten efter domkyrkobygget i Lund, hör kyrkan i Södra Sallerup, som med sina äldsta delar daterar sig från senare hälften av 1100-talet.

I sitt ursprungliga skick hade kyrkan romansk grundplan och bestod således av två-kvadratiskt långhus i väster och en-kvadratiskt något lägre kor med absid, en ännu smalare halvcirkelformad avslutning i öster.  Långhuset avgränsades från koret genom en valvbåge, kallad triumfbåge, och koret från absiden genom en annan valvbåge, den s k tribunbågen. I medeltidskyrkan var långhuset menighetens plats, medan koret var altarets och prästerskapets plats. Kyrkan hade i långhuset två ingångar, en i söder för männen och en i norr för kvinnorna. Långhuset upplystes av små, högt sittande rundbågsfönster. Invändigt täcktes långhus och kor ursprungligen icke av valv, utan kyrkorummet hade flatt innertak av trä. Byggnadsmaterialet var tuktad gråsten. Utvändigt hade långhus och kor båggesimser under taket av huggen sandsten.

Vid nyputsning av kyrkan 1969, då den gamla putsen helt knackades ner, och kyrkans murytor frilades, lämnades intressanta upplysningar om den ursprungliga kyrkan. Sålunda blottades två ursprungliga romanska fönster, ett i norra och ett i södra långhusmuren. Dessa fönster hade igenmurats med tegel, troligen 1760, då kyrkan fick nya, betydligt större fönster. De romanska fönstren, som vid nyputsningen 1969 markerats genom nedsänkning i putsen, mäter endast 150x90 cm och sitter högt. Fönstrens nedankant är 2,5 meter över marken.

Vid avputsningen frilades också rester av en ingång på norra långhusväggen. Under fönstret närmast tornet iakttogs nedre delen av en med gråsten igenmurad ca 1 m bred portal med kritstensomfattning, varav tio profilerade stenar var bevarade, fem vid varje sida. Portal-resterna i norra långhusväggen torde härröra från kyrkans gamla ingång för kvinnorna.

Under båggesimsen över det igenmurade romanska fönstret på norra långhusväggen påträffades vid avputsningen en kritstensplatta med en lejonfigur. Det är diskutabelt, om platsen för lejonfiguren är den ursprungliga. Lejonfiguren är av samma material som omfattningen till den blottade norra portalen och torde sannolikt ha prytt vederlaget, d v s stödet för en portalbåge. Lejonet vaktade gränslinjen mellan profant och heligt. Liknande lejonfigurer är kända från ett flertal skånska kyrkor, inte minst i sydvästra Skåne. Lejonfigurer från portaler och triumfbågar har påträffats i bl a grannkyrkan i Oxie och i kyrkorna i Hammarlöv, Tygelsjö, Västra Klagstorp och Västra Tommarp. Dessa lejonfigurer tillskrivs Mårten Stenmästare, som fått sin utbildning vid Lunds domkyrka, eller Oxiemästaren, båda verksamma vid 1100-talets slut. Lejonfigurerna i Södra Sallerup anknyter kyrkan till kretsen av stenmästare, som utgått från Lunds domkyrka.

1100-talskyrkan i Södra Sallerup blev under medeltidens lopp försedd med olika tillbyggnader. Vid långhusets västgavel restes vid 1200-talets mitt ett torn av rött tegel med gavelrösten åt väster och öster. I tornets västra mur sitter ett rundbågsfönster jämte en smal fönsterspringa. Tornets övre del, där två klockor hänger, har fyra ljudgluggar, en i varje mursida. Båda klockorna är gjutna i Malmö, storklockan 1617 av Eggert Eilerson-Rotgeiter och lillklockan 1756 av Andreas Wetterholtz. I västra gavelröstet sitter ett tornur, tillverkat 1785 av malmöurmakaren Lars Jakobsson Högberg. Tornuret drives numera elektriskt. På torntaket sitter två kyrktuppar, en i väster och en i öster. Tornets bottenvåning - idag vapenhus - täckes av ett korsvalv, som dateras till 1200-talets slut och intar en mellanställning mellan senromansk och gotisk valvtyp. Valvet, som visar stora släktskap med tornvalvet i Stora Hammar, är slaget av tegel, dels stående på högkant, dels liggande på sidokant. Kapitälen avslutas nedtill med grovt formade människohuvuden av kritsten.

I samband med tillbyggnaden av tornet eller kort tid därefter synes det ursprungliga innertaket av trä i långhus och kor ha ersatts med korsvalv.

Tornvalvet har målningar från 1200-talets senare hälft. Valvhjässan prydes av blad ornament i grönt och guld av samma karaktär som i Dalby Heligkorskyrkas långhusvalv. Vidare förekommer repstavsornament i rött och vitt, rödvita sicksackband och palmetter i grönt och gult. På den norra och södra delen i tornets bottenvåning sitter ett s k konsekrationskors, ett likarmat kors inom en cirkel i rödbrun färgton. En helt eller delvis nybyggd kyrka invigdes högtidligen av biskopen, som därvid tecknade kors på väggarna med helig olja. Biskopens kors brukade sedan ifyllas med färg för att bevaras åt eftervärlden som minne från den högtidliga invigningsakten. De båda konsekrationskorsen i Södra Sallerup härstammar troligen från återinvigningen av kyrkan efter tornets tillbyggnad och valvslagningen i senare hälften av 1200-talet.

I slutet av medeltiden utvidgades koret i öster, varvid absiden revs och ersattes med en ny kvadrat, täckt av ett korsvalv. Troligen samtidigt tillbyggdes en sakristia vid korets norra sida och ett vapenhus vid långhusets södra sida, båda tillbyggnaderna uppfördes av tegel. Vapenhuset tjänstgjorde som väntrum före gudstjänstens början. Ursprungligen var det meningen att männen skulle lägga ner sina vapen här, innan de gick in i kyrkan, därav namnet.

Från medeltidens slut fram till början av 1800-talet kvarstod kyrkan oförändrad. Vid en ombyggnad 1833-34 revs vapenhuset, och den gamla ingången i södra långhusväggen igenmurades. Istället fick kyrkan här ett fönster. Ny utgång höggs ut i tornets västra sida, och tornets bottenvåning fick nu tjänstgöra som vapenhus. Sakristian blev materialbod, och ny sakristia inreddes bakom altaret. Tornet hade rämna, och nedre delen kringmurades kraftigt och försågs med två grova stödjepelare.

Sitt nuvarande utseende fick kyrkan vid en om- och tillbyggnad 1863-64 under ledning av professor Carl Georg Brunius i Lund, den tidens tongivande kyrkoarkitekt. Av medeltids-kyrkan revs koret och en del av långhuset i öster samt den till materialbod inredda sakristian vid korets norra sida. Härvid raserades också valven i långhus och kor. Vid rivningen konstaterade professor Brunius, att det västra korvalvet var av samma konstruktion som de båda långhusvalven, medan det östra korvalvet var åtskilligt yngre och härstammade från korets utvidgning vid medeltidens slut. Professor Brunius iakttog också grundrester av den rivna absiden. Långhusets östra del nyuppfördes och erhöll ett tresidigt avslutat korparti. Långhuset fick tre nya korsvalv, som vilar på pilastrar, d v s väggpelare, som ersättning för de raserade medeltidsvalven. Det nyuppförda långhuset tillbyggdes med två korsarmar, en i norr och en i söder, vardera med ett korsvalv på pilastrar. Av kyrkans medeltidsvalv är endast valvet i tornets bottenvåning bevarat. Utvändigt är korsarmar och korparti i hörnen överallt förstärkta med strävpelare med snedtak. Långhus, korsarmar och korparti har under taket en rundbågsfris. Vid kyrkans avputsning 1969 kunde konstateras, att korsarmar och korparti från 1863-64 är uppförda i gult tegel. Den om- och tillbyggda kyrkan invigdes den 27 november 1864 av teol professorn Carl Olbers i Lund.

Den nuvarande interiören härstammar i huvudsak från en restaurering 1931 under ledning av länsarkitekt N A Blanck. Då flyttades sakristian från koret till norra korsarmen, varvid koret frilades och fick golv av kalksten. Orgelläktaren flyttades från långhusets västända till sin nuvarande plats i norra korsarmen. Kyrkan fick värmeledning och elektrisk belysning. Koret fick två fönster med glasmålningar, ett på vardera snedväggen. Korfönstrens målningar har utförts av Hugo Gehlin och framställer apostlarna, evangelisterna och deras symboler, en bevingad människa (Matteus), ett lejon (Markus), en oxe (Lukas) och en örn (Johannes). Efter restaureringen återinvigdes kyrkan Allhelgonadagen 1931 av biskop Edvard Rodhe.

Kyrkans altaruppsats utgörs av ett skåp med två sidofält, utfört av Hugo Gehlin och uppställt vid restaureringen 1931. Mittfältet framställer den välsignande Kristus och kröns av Kristusmonogrammet PX (de grekiska begynnelsebokstäverna i namnet Kristus). Mittfältet upptar också monogrammet IHS (har uttolkats som de tre första grekiska bokstäverna i namnet Jesus eller också som en förkortning av det latinska Iesus Hominum Salvator, d v s Jesus, människornas frälsare) samt de grekiska bokstäverna Alfa och Omega, den första och den sista bokstaven i det grekiska alfabetet, i anslutning till Upp 22:13. Under altarskåpets mittfält avbildas Lammet med korsfanan. De båda sidodörrarna upptar tio bildfält, fem på varje sida, vilka skildrar händelserna i Jesu liv från födelsen till uppståndelsen. För altaret i prebendekyrkan donerades två ljusstakar av malm av 1600-talsherden i S:t Petri, magister Niels Sörensen, som hyllade Karl X Gustaf vid hans intåg i Malmö 1658 efter Roskildefreden. Altarmattan är från 1918 och sydd i korsstygn efter mönster från en s k agedyna från Södra Sallerup, medan kormattan med mönster, vari kyrkans trappgaveltorn ingår, är komponerad av Hellevi Nilsson i Hannas.

På östra väggen i Södra korsarmen hänger den tidigare altarprydnaden, en tavla som föreställer den Heliga Nattvarden efter den italienske renässansmålaren Leonardo da Vincis berömda frescomålning "Nattvarden" i klostret S Maria delle Grazie i Milano. Altartavlan utfördes 1864 av målaren P Clausen.

Kyrkan har en snidad och målad åttkantig dopfunt av ek, troligen från 1600-talets första hälft. Fyra träfigurer på en bottenplatta bär upp funtens övre del, som prydes av åtta snidade trätavlor med figurframställningar. I hörnen står mellan bildfälten hermliknande figurer. Ett bildfält upptar Jesu dop med duvan, medan övriga sju fält har symboliska framställningar av olika dygder: Fides (Tron) med ett kors, Spes (Hoppet) med ett ankare, Caritas (Kärleken) med en kvinna med ett litet barn, Sapientia (Visheten) med en orm och en spegel, Justitia (Rättvisan) med svärd och våg, Fortitudo (Modet) med en pelarkolonn och Temperantia (Måttligheten) med dryckesbägare och vinkanna, varifrån Vin hälls utanför dryckesbägaren. I funten står ett dopfat av mässing från 1600-talets slut.

Den nuvarande predikstolen i japansk ek uppsattes 1960 och är ritad av arkitekt Aina Berggren i Landskrona. Relieferna med kors och livsträd är skurna av bildhuggaren Per-Erik Willö, Vällingby.

Bland inventarierna i långhuset finns två kungatal. På norra väggen hänger Gustav III:s tal till Riksdagens ständer den 25 juni 1771 och på södra väggen Gustav III:s tal till ständerna den 21 augusti 1772.

I långhuset hänger över ingången en vapensköld med Carl XI:s namnchiffer i guld på blå botten, flankerat av två förgyllda lejon. Vapenskölden har årtalen 1688, tillverkningsåret, och 1864, det år då skölden renoverades i samband med kyrkans restaurering. Sådana vapensköldar uppsattes i kyrkorna i Skåne efter Roskildefreden 1658 för att erinra sockenborna om nationalitetsbytet.

I norra korsarmen hänger två målade trätavlor, en mindre på västra väggen, troligen ett fragment från kyrkans 1600-tals altare, som framställer Jesus på korset, och en större på östra väggen med en längre inskription, som omtalar att kyrkan restaurerades 1767 och 1768 då "Adolph Fridrich och Lovisa Ulrica, Sweries Utwaldaste Par, buro Kronorne, gladde Folket, skyddade och upplifwade Wetenskaper".

På en läktare i norra korsarmen står orgeln med 11 stämmor, två manualer och pedal, tillverkad 1967 vid A Mårtenssons orgelfabrik i Lund. Fasaden härstammar från den äldre orgeln.

I södra korsarmen hänger på västra väggen ett gammalt tyskt kopparstick, som skildrar när Kaifas söker förklara för Stora Rådet i Jerusalem "att det är bättre för oss, att en man dör för folket, än att hela folket dör". På gavelfönstret i södra korsarmen hänger sedan 1931 ett krucifix av konstnärinnan Ingrid Larsson. I valven har kyrkan fyra ljuskronor från 1800-talet.

Av kyrksilvret är kalken och vinkannan de förnämsta kärlen. Kalken är av silver och helt förgylld. Foten är ett 1600-talsarbete, medan cuppan är från 1882. Vinkannan av silver och inuti förgylld har ursprungligen varit ett profant dryckeskärl och har på insidan från botten och uppåt sex små pålar, som vid s k påldrickning vid gästabud utgjorde måttet på de tävlandes prestationer. Handtaget har årtalet 1630. Tumknappen har en s k nådastolsbild (Gud Fader som håller den korsfäste sonen framför sig). Locket har Kristusmonogrammet IHS och inskriften: "Mea Portio Christus Min Naadis Deel Er lesus Christ".
 

Text: Helge Andersson

—> gudstjänster

—> kalender

—> barn&ungdom

—> vuxen

—> diakoni

—> fängelsekyrka

—> musik

—> dop&vigsel

—> vid livets slut

—> personal

—> kyrkorådet

—> församlingen

—> länkar

—> tyck till!
 

Husie&S.Sallerups församling
Klågerupsvägen 254
212 32  Malmö
tel: 040-27 93 50
fax: 040-27 93 66

Hitta till oss!